Kalender, spelningar mm
2015
Hit&Dit är en trevlig tidning som finns ombord på lokaltåg runt om i Sverige. Till nr 5/2015 skrev jag ett personporträtt om filmaren och regissören Frida Kempff. För några år sedan vann hon jurypriset vid filmfestivalen i Cannes för sin kortfilm Micky bader. 2015 hade hennes första dokumentär i långfilmsformat premiär: Vinterboj. När jag såg den på Elektrabiografen lade jag märke till den perfekta symmetrin som var en sådan kontrast mot allt som kan gå snett i livet. Frida är symmetrins drottning i sitt bildspråk. Om du inte kan resa med tåget och sno åt dig ett exemplar av Hit&Dit kan du läsa den här.
Låtskrivare, ordkonstnär, författare och föreläsare. Christina Kjellsson är ett välkänt namn inom den nordiska viskonsten och jublet var enhälligt när pristagarens namn tillkännagavs lördagen den 31 oktober vid en nordisk visträff strax söder om hennes hemstad Göteborg.
Svenska Vispriset, som är instiftat av Riksförbundet Visan i Sverige, tilldelas en person eller organisation som under längre tid har arbetat för att stärka visans ställning i Sverige. Pristagaren kan vara en utövande artist, eller någon som har arbetat för visan organisatoriskt eller pedagogiskt. Årets pristagare Christina Kjellsson uppfyller samtliga villkor.
Juryns motivering:
”För att hon komponerar tydliga och tankeväckande visor om livet i vår samtid. Visor som berättar om sorger och glädjeämnen, mänskliga tillkortakommanden, eller bara helt vanliga dagar, med en poetisk precision, humor och allvar.
2008 gav Christina Kjellsson ut boken Rim och reson – om att skriva vistexter.
Som pedagog vid Nordiska visskolan i Kungälv och Visskolan i Västervik har Christina arbetat med visornas textkvalitet och uppmuntrat eleverna att skriva eget material för att vi i framtiden ska ha en ännu rikare visskatt att gräva ur.
Sju album, en blogg, en barndomsskildring, spelningar och seminarier har spridit Christina Kjellssons ord och musik till åtskilliga läsare och lyssnare. Kanske är skaran som nynnar hennes visor, större än den som känner till upphovspersonen.
Men det är väl så musikbranschen ser ut – som en Cirkus.”
Svenska Vispriset 2015 finansierades av: Fänneslundafestivalen, Göteborgs Visfestival, Ruben Nilson-Sällskapet, Visans Vänner i Göteborg, Visans Vänner i Mariestad, Visans Vänner i Stockholm, Visans Vänner i Södra Skåne, Visans Vänner i Sölvesborg, Visans Vänner i Uddevalla, Visans Vänner på Tjörn, Visklubben Skeppet, Visum i Umeå, samt Yrkestrubadurernas Förening.
Juryn har bestått av Stina Elg och Billey Shamrock, i samarbete med Riksförbundet Visan i Sverige.
Priset överlämnades av Håkan Hultin, ordförande i Riksförbundet Visan i Sverige (RVS)
Blodmåne. Om man läst Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens böcker Cirkeln, Eld och Nyckeln kan man bara inte förbise en sådan chans. Blodmåne. Tidigt imorse hängde den där på himlavalvet. Stor och tydlig med några små gistrande himladiamanter som sällskap och med en ljusbåge invid sidan, som en svag kudde att vila sig emot.
John Blund hade gjort sitt jobb så jag var lite fumlig med kameran. Svor säkert i fem minuter över att jag inte kunde ställa in skärpan, innan jag upptäckte att linsskyddet var kvar. Men jag fångade den till sist. Månen.
Har köpt en ny dekor till Pontus musikaliska rimsagor. Den ska invigas ikväll, i Västanfors, när det blir premiär för Pontus plockar svamp. Ja, inte riktigt premiär, vi spelade en variant av föreställningen för några år sedan, Julle, Rebecka och jag, men sedan dess har jag komponerat fler sånger, gett ut böckerna och repat in en ny föreställning. Så man kan väl kalla det premiär, ändå.
Blir kul att komma till Sveasalongen i Västanfors/Fagersta. Har inte varit där sedan tonåren, så det blir premiär det med. Den förra Sveasalongen, där vi hade ungdomsfester och annat kul, brann visst ner för många år sedan så nu får jag se en ny byggnad.
Ett plus med denna småsvala sommar är att vinterfotografering fungerar utmärkt. Så här ser Pontusdockan och jag ut när vi är beredda att spela Pontus pimplar vintern och våren 2016. (Foto: Mats Hjulin).
De andra föreställningarna finns förstås också kvar och är bokningsbara: Pontus cyklar, Pontus semestrar och Pontus plockar svamp.
En bok och föreställning för varje årstid. Men nu när årstiderna verkar blandas huller och buller kan det passa bra att äta glurrbullar i badkalsong när som helst på året.
Tröjan, som Pontusdockan fick låna, stickade min mormor Ester till mig när jag var i den storleken. Även vantarna.
En glad överraskning. Med kort varsel fick jag en förfrågan om att spela Pontus cyklar för förskolebarn i Hallstahammar, Kolbäck och Strömsholm. Jätteroligt! Vi börjar redan imorgon bitti, den 27 maj, sedan blir det åtta föreställningar fram till den 2 juni.
Ska bara öppna rekvisitaskåpet - det har gått i baklås för första gången. Har bett vaktis Göran i Kanalhuset att komma förbi med låsolja. Syster Lena har redan tragglat med nyckeln och föreslog att vi helt enkelt skulle bryta upp skåpet.
Jag tvekade.
Knut Knutsson i Antikrundan skulle skälla ut mig. Och han vet ju var skåpet ska stå.
Tack till alla som arrangerade Folk- & världsmusikgalan och alla kringarrangemang. Besök på Bellmanhuset, alla seminarier i TCO-huset (tack för att jag fick komma och tala om språkrytm) årsmötet med Riksförbundet Visan i Sverige och självaste galan i Berwaldhallen. Första gången jag var i hallen och det var en mäktig upplevelse. Extra glad att Västerås sinfonietta fick pris för The Nordan Suite.
Hemma är det häftigt att få se grönsiskor i träden. Våren är här!